Ett avslut

Igår vad det en månad sen Arach fick lämna jordelivet. Det gör mindre ont i hjärtat för varje dag som går, men saknaden är precis lika stor. Att ta beslutet var inte svårt eftersom hela han lyste av smärta utan kortisonet, men ont gör det oavsett. När en hund inte längre kan leva ett värdigt liv så finns det inga livlinor att hålla fast i längre. 
 
Eftersom Arach var en så pass stor del av den här bloggen så har jag bestämt mig för att sluta blogga här. Det känns som att det avslutet också behövs på något vis. Jag kommer fortsätta på en annan blogg som är under uppbyggnad just nu, när den är klar kommer jag posta en länk för de som är intresserade. Den här bloggen kommer självklart finnas kvar, jag vill ha möjlighet att läsa igenom och få återuppleva allt vi gjorde tillsammans. Än är det alldeles för tidigt, men så småningom vet jag att det kommer vara värt så otroligt mycket.
 
 
 

Välkommen, vår

Man kan väl verkligen säga att våren kom med stora steg efter Valborg. Det är 22 grader här idag, jag har fått soleksem, har pollenkänningar och njuter därmed inte i lika stora drag som alla andra över värmen. Smilla har inte ens börjat tappa vinterpälsen och hon är väldigt känslig med bara sommarkostymen så vi tar det lite lugnt idag. Jag tycker att det är lite tidigt för henne att få bada utomhus eftersom det fortfarande är väldigt kallt i vattnet, annars hade vi gått ner till älven. Men det får vänta i nån vecka, håller värmen i sig så är det nog badvänligt snart.
 
Valborgshelgen spenderade vi i stugan. Vi hörde inte en enda smällare vilket var skönt eftersom vi åkte dit av den anledningen. Trots att det var väldigt tomt och annorlunda att vara där utan Arach så var det ändå skönt att komma dit. Det var hans absoluta favoritställe och när han först blev dålig hade jag hoppats att han skulle hinna med en sväng dit, men hans kropp sa ifrån tidigt.
 
Torsdagen innan Valborg var jag och Smilla in till träningslokalen och testade på Rallymix. Det var nästan som en vardagslydnadsbana med skyltar. Roligt, absolut, men jag föredrar Rallylydnad. Smilla är mer eller mindre pensionerad nu och vi tränar lite blandat bara för aktiveringens skull. Hon har inga större behov av strukturerad träning och njuter bara av att få hänga med, promenera i skogen, träna lite lätt när andan faller på och helt enkelt ha det riktigt bra på ålderns höst. Hon tycker fortfarande om att jobba, men i små doser. Hon har aldrig varit någon arbetsmaskin och har alltid behövt variation för att hålla motivationen uppe men jag märker ju så klart att hon inte har samma behov längre. Hon tröttnar och trivs bäst med att bara vara. Vilket är helt okej när man är 11 år, så klart. Jag saknar dock att ha en hund som älskar att jobba. Arach var mycket komplicerad på många sätt, men när det gällde träning så var han helt fantastisk. Tyvärr satte hans mentalitet käppar i hjulet för någon tävlingskarriär, men den hunden kunde jobba. Han var positiv till det allra mesta, älskade att träna lydnad där han var i sitt esse. Han var en klocka på uppletande och en växande stjärna i rallyn. Det gällde att rikta honom rätt och när man väl gjorde det var han en dröm att jobba med. Och jag saknar det så mycket.
 
Veckorna framöver är rätt hektiska, jag har terminens sista närträff på skolan och jag har en del att få klart tills dess. Så fram tills att terminen är slut blir det nästan bara jobb och plugg innan sommarlovet då jag fortfarande kommer jobba men kan i alla fall få lite tid från studierna. Det blir ett avbrott från rutinerna dock då jag åker ner till Skåne på en riktig snabbvisit om tre veckor.