Pilates!

Imorse fortsatte vi med introduceringen av pilatesbollen. Vi jobbar med att bygga upp en trygghet med bollen så att den inte är obehaglig utan riktigt rolig, och det går riktigt bra. Jag trodde att Arach skulle tycka att den var skitäcklig men han hade inte problem med att både stå och "ligga" över den så det känns riktigt bra. Han är väldigt stel i sig själv så det här är ett jättebra sätt för att få honom att slappna av, + att det är jättebra för hans självförtroende. Dogparkouren har verkligen hjälpt på den fronten också, när han får klara av saker som känns lite läskiga till en början så ser man verkligen på honom hur han växer i sig själv, och sen vill han göra det om och om igen. 
Smilla fixar det jättebra hon med, men hon är så långt ifrån feg man kan komma, nästan lite dumdristig kan hon vara så där gäller det att vara på hugget så hon inte skadar sig om hon får för sig att fara upp på bollen innan hon har balans nog för det. Men det är en jätterolig och givande sak att göra med sina hundar, något jag verkligen rekommenderar. Bollarna är inte dyra heller och finns i olika storlekar så både stora och små hundar kan hålla på med detta.
 
Jag ska försöka få lite bilder på när vi håller på, ska se om Jake kan assistera fotograf nästa gång.
 

Tigerns ränder går aldrig ur

För ganska precis 2 år sedan blev Smilla attackerad utav en kamphundsblandning. Skadorna var enorma och jag visste inte om hon skulle överleva eller inte då dem fysiska skadorna orsakade en infektion som spreds inne i kroppen. Hunden slet sönder bogen på henne och huden slets loss från muskler och vävnad. Jag minns det som igår när veterinären sa till mig "Tycker du att det ser illa ut?" "Ja" sa jag. Då tittade han på mig och sa "Ja, och det är 10 gånger värre innanför huden". Det var fruktansvärt, vad den hunden orsakade, och förstörde. Han förstörde min bombsäkra, trygga hund och även om dem fysiska skadorna läkte efter flertalet veterinärbesök, operationer och medicinkurer så är dem psykiska skadorna långt ifrån läkta. I 2 år har vi kämpat med hennes osäkerhet för andra hundar, i 2 år har vi kämpat för att kunna passera och vistas bland andra hundar utan att hon ska känna sig otrygg. Vi har kommit långt, otroligt långt, men vi har fortfarande en lång väg kvar att gå.
 
Jag anmälde aldrig händelsen, då dem sa att jag fick skylla mig själv för att jag känner hundens ägare. Saken är den att hunden nu har gjort det igen. Han har attackerat en Shih-tzu, som han faktiskt slet ansiktet av. Hunden är nu efterlyst och kommer avlivas när polisen får tag i honom, men jag mår så dåligt att dem inte tog detta på allvar för 2 år sedan. Då hade Shih-tzun fortfarande levt, och dennes ägare hade sluppit se sin hund på ansiktet avslitet. 
 
Jag hoppas och ber att dem hittar hunden så att dem kan avliva honom innan någon annan hund råkar ut för samma sak.