Hur fort kan man bilda sig en ärlig uppfattning?

Jag som är ute på en del hundforum och hundgrupper på Facebook läser ofta folks uppfattningar om raser. Även ute i det verkliga livet får man höra uppfattningar och erfarenheter som folk har. Någonting jag funderar på är hur fort man faktiskt kan bilda sig en uppfattning om en ras. Det är trots allt sällan folk faktiskt tänker på att varje ras innebär så otroligt många enskilda individer. Ett exempel är min Smilla. Hon är en Australian shepherd, en arbetande brukshund i grund och botten som från första början använts som just arbetande ras och som än idag avlas fram för specifika ändamål. Trots detta så är Smilla en otroligt lugn och behaglig hund att ha och göra med. Hon behöver lagomt med aktivering och ordentligt med motion. Motionsdelen baserar jag på hur lätt hon lägger på sig, hade hon hållit vikten med mindre motion så hade hon helt klart varit relativt nöjd med mindre. Hon tycker inte att det är kul att träna till exempel lydnad flera dagar i veckan då hon tröttnar väldigt fort, faktum är att hon inte tycker att det är roligt att träna någonting intensivt flera gånger i veckan. Hon älskar att träna, men i lagom doser. Hennes aktiveringsbehov och arbetslust är inte speciellt rastypiskt, och när folk frågar mig om rasen så kan jag därför inte använda henne som ett prima exempel. Detta är alltså individen Smilla, som också tillhör rasen Aussie - arbetande brukshund. Nu kanske folk tänker att "hon är ju faktiskt en äldre hund" men hon har alltid varit lugn, även under sina yngre år. När hon kom till mig orkade hon verkligen ingenting så rent fysiskt så har hon aldrig varit piggare under sina år hos mig som hon är nu, 9 år gammal. Folk i min omgivning som inte är speciellt kunniga inom hund tror ju, tack vare Smilla, att rasen Australian shepherd är som Smilla. Mina föräldrar kan ju inte alls tro att rasen faktiskt kräver otroligt mycket, inte minst i vardagen, just för att Smilla är som vilken aktiv sällskapshund som helst. Lite så är det med Arach också, eftersom dem som inte är hundkunniga förstår ju inte vilken enorm tid och vilket engagemang man lägger ner för att få hundarna så pass harmoniska att dem framstår som värsta soffpotatisarna.
 
Därav min fundering. Hur fort kan man faktiskt bilda sig en uppfattning? Jag menar, min familj och släkt som ändå träffat mina hundar hundratals gånger, och mina föräldrar som bott under samma tak som hundarna under 4 resp 3 år förstår ju inte alls innebörden av "arbetande" och "brukshundar". Eftersom dem bara ser det färdiga resultatet så att säga. Min pappa förstår inte alls varför han inte skulle kunna ha en Tervueren i framtiden, eftersom Arach är så lugn. Vilket Arach är tack vare regelbunden träning och motion - den delen dom varken ser eller intresserar sig för. 
 
Mina hundar är fantastiskt harmoniska och trevliga. Men utan jobbet som läggs ner för att få dem nöjda och nå det stadiet av harmoni och avslappning så skulle resultatet inte alls vara det samma. Så genom att bara träffa några individer av en ras under korta stunder, kan man verkligen bilda sig en ärlig uppfattning av hunden som ras? Jag tror inte det. Att bilda sig en uppfattning om en individet är ju svårt bara det, och det tar lång tid. Jag som äger två omplaceringar kan verkligen intyga att det tar lång tid innan man verkligen lär känna en hund, och i min värld behöver man faktiskt känna en individ någorlunda för att få en ärlig uppfattning. Jag kan liksom inte gå på stan och se en hund av valfri ras och bilda uppfattningen att "den där hunden är en riktig soffpotatis, så lugn som den är" bara för att den lunkar på bredvid husse/matte med slakt koppel precis som att jag inte kan stämpla en hund som gör utfall som aggressiv vilket tyvärr är något som många göra, båda erfarna och oerfarna. Så nej, jag tycker att folk gärna informerar andra om olika rasers kvalitéer utan att egentligen ha någon riktig erfarenhet, vilket är lite tokigt i min värld. Rasstanderader finns av en anledning så är man intresserad av en ras så är det bästa att faktiskt läsa igenom dem, och det bästa är att kontakta rasklubbar och på den vägen få en bra grundkunskap om raser man finner intressanta. Rastanderder ljuger inte, men sen är det också en individfråga, såklart. Men förhoppningsvis utgår man ju faktiskt från rasen, inte specifika individer.
 
 

Fjärren och backa istället för högerhandling

Jag är fortfarande sjuk, blir så himla less! Jag hostar och nyser om vartannat, har ont i hals, huvud och så har min näsa drabbats av läckage. På grund av detta så blir det dåligt med långpromenader men vi försöker kompromissa och träna lite extra istället. Men jag vill ju promenera, så jag hoppas den här förkylningen kan dra vidare snart.
 
Vi håller iallafall på att träna backa och så har vi börjat träna fjärren. Dock har vi stött på ett problem, och det är mina sjukt närgågna hundar. Herregud alltså, noll stadga i stanna kvar och för varje "sitt" "ligg" eller "stå" så lyckades dem verkligen smyga närmare. Faktum är att de mestadels inte ens har vett att smyga utan de bara köttar på framåt. Frustrationen bara bubblar men problem är till för att lösas så vi ska nog få fason på detta. Angående låsa fram/bakben så har jag knappt funderat på det eftersom vi bara tränar detta för skojs skull (och för att drömma lite om högre klasser i lydnad, heh) men jag känner att om jag ska fundera på det så vill jag först få fram stadgan i det hela så att vi slipper den här transporteringen mellan varje kommando. Det är ju rätt självklart att det är svårt att låsa båda fram och bakben när dem ständigt är i rörelse, liksom.
 
Vi tränar som sagt även backa, då menar jag backa i position på vänstersida. So far so good, vi använder oss av en vägg just nu för att få det rakt men själva backandet i sig är supersnyggt. Detta moment kommer i avancerad klass i rallyn och är bra mycker enklare än högerhandling så vi tog en paus med det och kör på med backandet nu. Högerhandling var ju fan så svårt, så jag måste hitta lite träningsinspiration och verkligen lägga upp den träningen ordentligt annars kommer det bara bli pannkaka av alltihop känner jag.
 
Förutom en sjuklig matte och hundträning så fck jag idag en kallelse till en gruppintervju på tisdag för att jobb jag sökt, så nu håller jag tummarna på en anställning!

Ett dygn i stugan och billiga aktiveringsleksaker

Vi hade ett mysigt dygn i stugan, som alltid. Något spår hann vi inte med men hundarna bakspårade en räv och for runt som yra höns innan jag fick stopp på dem, så på så vis blev det spårande ändå. Förutom att bakspåra rävar så har Arach träffat sin flickvän, mopsen Ozita och så fick han sig en känga av schnauzer/terriern Luna. Smilla gillar varken överlyckliga, kärlekstörstande mopsar eller griniga schnauzer/terriers så när dem var på besök så satt hon och tjurade på altanen. På tisdagen innan vi åkte hem kom en mäklare för att värdera stugan och med tanke på att det var fallfärdigt förra våren så fick vi en jättebra värdering på det. Vi har i princip totalrenoverat stugan och den är så himla fin nu, och ett badrum håller på att byggas där det kommer vara toa och dusch. Så det kommer bli hur bra som helst! Hundarna älskar stället, Arach kan stå på altanen och kolla ut över ägorna i timmar, och man får nästan bära in honom i bilen när det är dags att åka därifrån. Det går liksom inte att missa hur mycket dem trivs över att vara där.
 
Men nu är vi hemma igen, jag är fortfarande inte helt frisk även om febern är borta. Jag är riktigt rosslig i halsen och snorig som tusan, men det är väl sista etappen i en förkylning. Så förhoppningsvis är jag back on track snart! Idag fick hundarna lite extra hjärngympa i samband med frukosten. Att lägga pengar på onödigheter är inget jag gärna gör, men däremot återanvänder jag gärna saker och den perfekta aktiveringsleksaker är faktiskt en vanlig plastflaska. Detta är även perfekt för Smilla som ofta hetsäter och sen spyr för att hon i princip inhalerat maten. Så jag hade i frukostpotionen i varsin 1.5L flaska och så fick hundarna klura ut hur de skulle få ut maten. Det tog säkert 15 minuter för Smilla att få ut allt som annars skulle ha inhalerats på 30 sekunder. Och även när dem fattar att dem måste få ut maten på egen hand så är det inte så himla lätt, speciellt inte när det bara är några få kulor kvar. Arach älskar den här aktiveringen och det är en jättebra övning för hans självförtroende då han verkligen växer när han lyckas klura ut sådant här själv.