Gott hopp om framtiden

Min semester lider snabbt mot sitt slut, på tisdag börjar jag jobba igen men det känns helt okej ändå eftersom det också innebär att jag börjar plugga och går ner i tid på jobbet. Är väldigt förväntansfull över det hela och hoppas verkligen att allt går som det ska, med plugg, jobb och framtidsplaner.
Självklart känns det tråkigt att semestern inte blev hundrelaterad på något vis. Jag hinner knappt göra mer än att promenera hundarna nu när det är körkortsplugg och övningskörning för hela slanten och eftersom jag var i England i 9 dagar innan kursen drog igång så känns det som evigheter sen vi gjorde något roligt ihop. Jag får väldigt dåligt samvete men samtidigt så vet jag att båda klarar sig med promenader och lösspring under en längre period, även om det självklart inte är det ultimata. Jag tröstar mig i alla fall med att det snart blir bättre och eftersom jag kommer plugga på distans och jobba mindre så kommer jag ha så mycket mer tid att göra saker med hundarna, vilket faktiskt var en bidragande faktor till varför jag valde att börja plugga igen. Och när jag väl fått körkortet kommer vi ha sådana möjligheter att åka iväg på grejer och hitta på saker på andra platser. Det är sån skillnad på hundlivet inne i Gävle bland annat, där är det ofta hundmötesträningar, promenadträffar och gemensamma träningar och jag ser verkligen fram emot att kunna delta på sådant oftare. Mina hundar behöver verkligen sådan variation och jag märker även att det verkligen ger mer resultat när man kan träna bland andra/främmande hundar, inte bara i träningen utan i vardagslivet då båda mina har problematik i vardagen med hundmöten. Inget extremt men tillräckligt för att det ska vara besvärande och att jaga folk och be dem träna möten här i byn känns inte lockande direkt. Så jag får lindra mitt dåliga samvete med vetskapen om hur roligt vi kommer ha inom en snar framtid.
 
Och i samband med körkort så har jag ju skaffat en bil. Eller ja, den köpte jag redan i Februari då jag blev lite väl exhalterad över att ta körkort som dröjde lite längre än planerat. Bilar är ju bilar, och min är inget undantag. Den ska besiktigas i September och innan dess måste framrutan bytas vilket jag dock vetat sen jag köpte den, men som om det inte räckte så upptäcke vi tidigt att ACn är trasig och likaså fläkten. Fläkten går endast på 3an vilket är lite störande så det ska fixas till, dock är det ingen panik då det inte påverkar besiktningen. Men som grädden på moset så började motorlampan lysa för ett tag sen, vilket kan betyda ett pyttelitet fel eller ett sådant där tömma hela bankkontot-fel. Jag hoppas så klart på det förstnämnda men bilen ska snart in på verkstaden så att jag får reda på vad det är och vad som behöver göras. Jag vet egentligen inte ett jota om bilar men tack vare fordonskunnig pappa och pojkvän går det bra. Så det är bara att hoppas att det är något litet fel som lätt fixas för en inte allt för hutlös summa så är det bara att tuta och köra snart.
Som jag sa, jag vet inte mycket om bilar och inte är jag särskilt intresserad heller. En bil är en bil, något man fraktar arslet i för att ta sig från A till B. Trots detta är jag lite så där töntigt lycklig över att ha en egen bil, som jag faktiskt tycker är väldigt fin med sin fina blåa färg och blåa inredning. Främst är det väl för att det kommer vara ett riktigt hundåk. Jag har skrivit en lista på det som ska köpas till bilen (för hundarnas bekvämlighet och säkerhet) och jag ser fram emot att inhandla alltihop. Jag längtar till Högboutställningen då det är så himla bra priser på plädar och självklart måste en blå bil ha blåa blädar i bagageutrymmet, what else liksom.
Så ja, det finns mycket att se fram emot inom den närmsta tiden!
 
Och så från en sak till en annan. Min specialitet. 100 platser 100 dagar-utmaningen på instagram är jätterolig och givande. Dock har jag väl insett att det är lite väl ambitiöst för oss att satsa på något sådant i 100 dagar. Men eftersom det är en fantastiskt idé så kommer vi fortsätta ligga i med platsliggningen, på olika platser och så ofta vi kan/vill men utan "pressen" att posta något varje dag. Press och stress är inte vår melodi direkt, så vi kör på i vår egen stil istället. Men alla som antagit utmaningen, kör hårt!

Kommentera här: