I två dagar har min telefon hävdat att det snöar. Så jag vaknar, tittar på telefon som inlevelserikt visar hur stora feta snöflingor ringlar ner över displayen vilket gör mig überlycklig så jag rusar upp och drar upp rullgardinen bara för att se den gråa och blöta avsaknaden av snö. Jag har därmed konstaterat att Samsungs väderapp är helt jävla värdelös och jag får helt enkelt fortsätta vänta. Men jag blir lite deppig. Till och med England har fått snö. Europas regnigaste ställe som för den delen typ aldrig har snö har alltså fått snö före oss. Eller ja, mig i alla fall. Nere i söder har det också kommit snö. Vad fan är det som händer? Jag som köpt nya vinterskor och allt, jag vill ju börja använda dom!

 

Men man kan inte deppa ihop helt och hållet (även fast det är jävligt frustrerande...) så det är bara att se glad ut och vänta tills det är dags. Igår tänkte vi ju dra nytta a att det inte kommit någon snö än enom att lägga spår, men innan vi kom iväg hade det blivit för mörkt så det blev bara uppletande istället. Eller ja, Smilla fick köra någon version av uppletande/apportering/seniorhunden-bestämmer-själv. Det var som sagt mörkt och vi har aldrig kört detta i mörker förut så bara det var ju en störning i sig. Arach fick en stor, rektangulär ruta med två föremål rejält gömda. Jag är så otroligt imponerad över honom med tanke på att han har så himla svårt för självständigt arbete. Han tycker det är jobbigt, behöver mycket dirigering och går lätt upp i stress. Uppletande har verkligen stärkt honom något otroligt, och igår såg jag verkligen resultat på vår träning. Han gick hur bra som helst, sökte av så fint och var väldigt metodisk. Alla föremål kom in och känslan var verkligen på topp. Hans avlämningar är så himla fina också, så det var verkligen ett toppenpass.

 

Smillas träning blev lite annorlunda då jag gömde ett föremål och kastade ett annat. Hon är ju inte alltid överdrivet förtjust i uppletande men hon brukar tagga till när hon får sitta och titta medan Arach kör sitt. Men att gömma alla föremål gör att hon ledsnar efter det första och sen vandrar iväg på annat. Detta är lite tråkigt då hon verkligen visade framfötterna för något år sedan när vi började med det men att mixa till det lite gör ju inget. Hur som haver, hon sprang som om hon hade eld i baken och gick riktigt fint. Alla föremål kom in, avlämningarna är fortfarande slarviga men jag har liksom inga sådana ambitiösa krav på henne längre. Eftersom hon är en sådan hund som tröttnar lätt så känns det bättre att bara göra sådant som hon tycker är roligt (och när hon tycker det är roligt, haha) istället för att sitta och pilla på detaljer. Jag är bara glad över att hon fortfarande är pigg och fräsch med mycket energi så vi satsar på att ha roligt istället för att vara ambitiösa.

 

Idag har jag inga planer på hundfronten, vi ska ta en promenad i skogen om en liten stund för att rensa skallen lite efter pluggandet jag gjort hittills. Sen blir det mer plugg och ikväll ska jag nog baka pepparkakor. Imorgon ska vi ner till dagis då C behövde lite hjälp.