Dags att uppdatera lite kanske. Nu är det över en månad sen jag tittade in här och rätt mycket hinner ju hända på en månad. Det som först kommer att tänkas på är självklart att jag körde upp och klarade körkortet den 5 oktober. Den känslan var rätt oslagbar, kan jag säga. Med tanke på hur mycket tid och pengar jag la ner på det hela så var det bara så himla skönt att få det avklarat. Dagen efter gick bilen igenom besiktningen så det var helt klart en riktigt bra timing på det hela. Så med körkortet i handen innebär det en helt annan frihetskänsla eftersom jag nu kan ta mig precis vart jag vill och när jag vill, så vi har varierat promenadstråkar och träningsplatser mycket mer än vi kunnat göra tidigare vilket alltid är roligt. 

 

Så på hundfronten har vi testat på Nosework för första gången, vilket var roligt att testa på, helt klart, men kanske inget som jag föll pladask för. Som aktivering är det ju perfekt eftersom vi sysslar väldigt mycket med just nosarbete men det är inget vi kommer lägga ner någon tid på att få till, så att säga.

Uppletande är väl det vi håller på mest med nu, dels för att vi tycker det är så himla roligt men också för att det kräver en viss självständighet vilket båda hundarna behöver jobba på. Uppletande är också ändå rätt fritt så man kan välja om man vill gå in och peta i detaljer eller om man vill ha en slapp approach till det vilket är rätt skönt för en ostrukturerad förare som jag själv tyvärr är. 

Lydnaden och rallyn som skulle varit i fokus nu i höst har lagts lite på hyllan, mest pga att det varit mycket med plugg, jobb och körkortstudier. Men ambitionen ligger fortfarande där så det är bara att ta sig i kragen och få till ett hållbart träningsschema vilket jag ska ta mig tid att planera ihop så småningom. Just nu är Jake här, han kom i fredags och på måndag den 2 November flyger vi till England där jag stannar fram tills den 12e så fram tills dess är det ingen idé att knåpa ihop något eftersom schemat är rätt späckat fram tills dess. Imorgon ska vi träna ihop med hundgruppen i lokalen i Gävle medan Jake hälsar på E i Sandviken och på fredag åker vi till Dalarna där vi ska på födelsedagsmiddag tillsammans med släkten då min bror fyller år och jag, Jake och hundarna ska bo hos min morbror i Orsa och passa deras hund lördag-söndag medan resten av familjen hyr en stuga i Mora. Och sen flyger vi som sagt på måndag.

 

Igår promenerade vi ihop med hundgruppen i Hemlingby. Promenaderna är verkligen guld värda, den typen av träning kan man aldrig få för mycket av så länge hundarna klarar av sådana situationer. Smilla ljudar järnet till en början medan man inväntar alla som ska med, men så fort man börjar promenera sköter hon sig klockrent. För henne är det värt så mycket att få promenera tillsammans med andra hundar eftersom hon bär med sig en osäkerhet som tillsammans med exhaltering blir en svår kombination för henne att hantera. Dessa promenader ger henne en chans att tillsammans med mig känna en trygghet trots att det är hundar runtomkring som härjar och ljudar. 

Under gårdagens promenad var det dock något som stöde mig något enormt. En ägare betedde sig som ett riktigt svin mot sin stackars hund. Om jag inte missminner mig så har jag sett denne på en annan promenad också där jag reagerade på samma sak. Hunden i fråga var rätt stökig, absolut, men att upprepade gånger knäa sin hund i sidan, ryka och slita i kopplet, hänga hunden i stryphalsbandet när den hoppade runt är för mig helt jävla IQ-befriat. Jag var på vippen till att säga ifrån, varför jag inte gjorde det vet jag inte och det ångrar jag otroligt mycket nu i efterhand för det är verkligen inte okej någonstans att behandla sin hund på det sättet. Har man en hund som inte klarar liknande situationer så utsätter man den inte för det, svårare än så är det inte. Kan man inte hantera sin hund på ett humant sätt så ska man inte ha någon heller. Misstag gör alla, jag kan själv erkänna att jag varit för hård mot mina hundar i vissa situationer men man lär sig ju. Att upprepa ren misshandel är inget misstag, då lever man ju verkligen kvar i 70-talets träningsmetoder där man hellre såg att hundarna lydde av ren rädsla och disciplin än av faktiskt glädje och samarbetsvilja.
Otroligt tråkigt och frustrerande är det, man får vl helt enkelt hoppas på att det var en dålig dag och att hunden inte utsätts för detta på daglig basis.

 

Jag kan ju sitta här och skriva om det hur länge som helst men jag ska ta och avrunda här. Jake sitter och tittar på fotbollen på TV så jag ska väl försöka visa lite supporteranda jag också samtidigt som jag letar efter ett fleecetäcke till Smilla. Men jag måste försöka uppdatera lite ofta, jag ångrar mig alltid när det blir dåligt med inlägg eftersom jag gärna går tillbaka och läser gamla inlägg. Det blir ju rätt trist när det blir månadslånga luckor.