Fina presenter och olycksbådad dag.

De senaste 10 dagarna har verkligen gått fort! Jag har jobbat, pluggat och umgåtts med Jake. Vi har bland annat varit ut och ätit på grekisk restaurang, tittat på alla Star Wars-filmer inklusive den nyaste som vi såg på bio, varit på premiären av Deadpool och firat min födelsedag. Jag fyller år imorgon men vi firade igår eftersom Jake åkte hem idag. Så igår kom Vicky hit och lagade mat, en fantastiskt god pastasås. Jag gjorde marängtårta som var helt underbar. Jag fick jättebra presenter och jag är så nöjd över alltihop. Av Jake fick jag två Minions, Dave och Stuart. Ja, jag är 22 år och töntig som fan men jag älskar allt som är gulligt. Av mamma fick jag en bakform och en Patrick. Funny story though, när jag var jätteliten kom syrran hem från skolan och hade hittat en mini-Patrick vid sidan av vägen så hon tog hem den och gav den till mig. Jag älskade den lilla röda hunden av hela mitt hjärta i många år, nu hade mamma hittat en större Patrick på nätet som hon bara var tvungen att köpa och ge mig i present. När jag öppnade paketet och såg det röda huvudet med de långa öronen så dog jag lite inombords. Så himla fint! Jag älskar mina Patricks.
Och sen då. Bäst av allt. Alla hade gått ihop och köpt en kamera till mig. En Nikon Coolpix L840. Och lila dessutom. Grejen är den att jag letat i månader, det är nog till och med över ett år nu efter en kamera som jag verkligen skulle trivas med. Inte för komplicerad, inte för simpel, smidigt byggd utan att vara varken stor och klumpig eller liten och tråkig. Jag hittade denna för kanske 3 månader sen men har liksom inte riktigt haft pengarna att spendera på en kamera. Men nu fick jag den och jag kan knappt vänta tills jag kan testa den ordentligt! Jag vill inte släpa ut den än då jag inte har någon kameraväska, jag beställde en igår så jag hoppas att den kommer så fort som möjligt. Än så länge är jag nöjd, jag är ju van med systemkameror sen innan så det är lite nytt och jag har bara testfotat lite inne i dåligt ljus. Men den ligger fint i handen och är så sjukt snygg! Så jag är så nöjd och tacksam för alla fina presenter. ♥
 
Dave och Stuart!
 
Lill-Patrick och Patrick! Lillen har hängt med ett tag, därav avsaknaden av ett öga.
 
Ja, de heter faktiskt Patrick.
 
Kameran. Den fina färgen ville inte riktigt synas, men så fin den är!
 
 
Så allt har varit toppenbra men idag vände det verkligen. På väg till Arlanda, eller ja, typ 10 minuter efter att vi börjat åka började bilen skaka så in i bomben. Vi hittade inga direkta fel och till Arlanda var vi liksom tvungna att komma så det var bara att köra. Men obalansen var extrem och det var så sjukt irriterande, framförallt eftersom jag redan lagt ut en hel del pengar på massa småfel som bilen haft. Vi skakade i alla fall som asplöv hela vägen till Arlanda där vi märkte att ena bakdäcket var proppat med is och snö vilket var orsaken till obalansen (hoppas jag...) så jag hackade loss det mesta och på hemvägen gick det felfritt.
Men det slutade inte där. Lite lätt frustrerad över bilen, lite deppig för att Jake åkt hem åkte jag till jobbet för ett eftermiddagspass. När jag sen skulle ta ut mina hunden för en snabbpromenad i skogen halkar jag, slår i höft, smalben och knä rakt ner i marken som är full med grus. Det går hål i båda byxor och knä men jag lyckas ta mig upp och visst sved det lite men det gick ändå bra att ta en sväng i skogen. 
När jag sen kom hem och satte mig ner i 10 minuter medan jag pratade med mamma så slog det till. Nu är jag stel och öm som sjutton, det gör riktigt jäkla ont att gå. Det sitter främst nedanför knäet och längst med sidan av smalbenet. Jag hoppas det känns bättre imorgon, mitt jobb går liksom ut på att promenera. Men jag ska snart käka mat och sen tröstäta tårta så det blir säkert bättre så småningom. Jag har även hunnit med att plugga lite så min hjärna känns som potatismos nu efter denna händelserika dag.
 

Kommentera här: