I torsdags kom jag hem efter 10 dagar i England, där jag bland annat besökte Crufts för första gången! Wow alltså, vilken grej. Efter att ha följt livestreamen slaviskt under torsdagen och fredagen så ringde klockan tidigt på lördagen, vi gjorde i ordning matsäck och sen bar det av till Birmingham, en bilresa på ungefär 1 timme och 40 minuter. När vi närmade oss NEC så hamnade vi i en lång trafikkö som var något annorlunda än de annars dötrista köerna man fastnat i. Det var minibussar med stora kennelloggor på, hundhuvuden som tittade ut genom de nervevade rutorna, bilar som skakade vilt när hundarna rörde sig därinne. Vi fick även se en stackars tjej rusa ut ur bilen för att kräkas vid vägkanten. Hon hade mina sympatier, aldrig är jag så åksjuk som när jag åker bil i England. 

 

Så småningom kom vi fram till parkeringen och kunde promenera mot NEC. Det var hundar och folk precis överallt och NEC som mässan hölls på var enormt. Under de fyra dagarna som Crufts höll på så ställdes över 22 000(!) hundar och utöver det så var det hundar som tävlade i lydnad, agility och freestyle med mera, inklusive alla Discover Dogs-hundar, PAT-hundar och övriga hundar som vistades på mässan. Det var sjukt mycket hundar, med andra ord. Shoppinghallarna var enorma och jag kan konstatera att en dag räcker inte. Vi tittade på agility, men sen hann vi inte titta på så mycket mer inne i stora ringen eftersom jag ville hinna kolla igenom alla hallar och Jake ville kolla in Discover Dogs för att få en chans att prata om Chow Chows. Vi kikade lite när Corgi och Aussie gick, men annars gick mest runt och kollade bland de olika ringarna, på shoppingutbudet och alla tusentals hundar som virvlade runt benen på en.

 

Jake fick i alla fall prata med kvinnorna som ansvarade för Chows på Discover Dogs så medan han gjorde det kikade jag runt bland andra raser. Jag pratade lite med de som hade Skyeterriers, en ras jag blivit väldigt förtjust i. När Jake var nöjd över samtalet gick vi vidare bland raserna och kikade lite extra på bland annat Belgarna. När Jake såg tervhanarna utbrast han "men så små dom är! Arach är ju enorm!" så jag förklarade att de två hanarna han såg var rastypiska och att Arach är muterad (skämt åsido).

 

Jag var ju till stor del där för shoppingen, som jag tyvärr är besviken på. Det fanns allt och lite till, men jag hade förväntat mig schyssta priser. Jag köpte i alla fall kosttillskott, massor med godis och två selar (som dessvärre inte hade rätt passform för mina hundar). Sen fick jag med mig en del gratisprover också. Det var bra pris på kosttillskott och godis, även leksaker var det bra pris på. Men utrustning var till stor del dyrare än vad jag betalar här hemma, alltså inte värt att köpa. 

 

Även fast jag är besviken på priserna så var det en otroligt häftig upplevelse och absolut inte sista gången. Både jag och Jake var bra ömma när vi bestämde oss för att avrunda vistelsen och åka hemåt, men det var värt varenda ömmande muskel.

Efter 10 fina dagar är jag nu hemma igen, med mina egna pälsklingar. Borta bra, men hemma bäst!