Någon långpromenad till stranden blev det inte. Vi hann gå i drygt 10 minuter innan de började smälla. Det var bara ett skott så vi fortsätta gå och Arach släppte det nästan helt. Efter ytterligare 10 minuter small det igen och då blev han helt hysterisk så för hans skull så gick vi hem igen. Han drog nästan ihjäl sig och jag blir alltid så jäkla rädd att hjärtat ska stanna på honom. Det small till ännu en gång innan vi var hemma och efter tredje smällen så bestämde sig Smilla för att hon ville hem, helst nyss. Hon drog på som en tok, och lite roligt i kaoset var att hon skrittade utan att gå i passgång! Värsta miraklet. 

Väl hemma så lugnade de sig båda två men jag ger mig inte ut på någon mer promenad ikväll. Det finns nog gränser på hur mycket hjärtat klarar på en skotträdd hund, och jag vill inte utsätta honom för den rädslan när det inte är nödvändigt. Imorgon får vi gå ut tidigare, under förmiddagen för då tycker jag väl att de inte borde vara några idioter ute som håller på. Men jag känner på mig att det blir lite snålt med ordentliga promenader under nyårsdagarna, det är ju samma visa varje år med dessa IQ-befriade puckon som tycker att det är så jäkla kul att smälla flera dagar innan och efter nyårsafton.