Helgigheter

I fredags spenderade vi eftermiddagen på Älvkarleby fiskecamping. Det är ett otroligt mysigt ställe med utmärkta badmöjligheter för både två- och fyrbenta. Än så länge är det alldeles för kallt för oss människor att bada (om man nu inte gillar det, såklart) men nu har i alla fall mina hundar fått börja bada när vädret tillåter så vi åkte dit och började med att besöka badplatsen som ligger utanför campingens entré. Det blev mycket bad och även lite simning, till och med för Smilla som annars gärna håller sig till vattentrask. Så medan Jake kastade boll ut i vattnet med Arach så fick Smilla hämta in pinnar jag kastade åt henne. Efter en timme var båda trötta i benen så då promenerade vi in på campingområdet, köpte varsin glass och gick vidare till Camp Chinook där vi åt glass medan hundarna slumrade lugnt bredvid.
Efter utevistelsen åkte vi hem och hundarna var trötta och nöjda resten av kvällen så vi tvåbenta åt pizza och kollade på film tills det var läggdags.
 
På lördagen blev det inga hundaktiviteter. Det var dåligt väder hela dagen men vi trotsade vädergudarna, gjorde oss i ordning och åkte till Furuvik där vi mötte upp Emelie och Tom. Vi skulle se Hoffmaestro som drog igång kl 20 men vi kom dit kl 16 så vi åkte lite karuseller, spelade på chokladhjul och försökte vinna allt möjligt. Jake vann en apa till mig, väldigt gulligt men lite ironiskt eftersom jag har en obotlig, intensiv skräck för människoapor (schimpanser, orangutanger och gorillor) men lyckligtvis är min apa i en behändig storlek, fluffig och rätt söt. Han döptes till Hoffa, dagen till ära.
Det regnade som sagt hela dagen, så när bandet väl började spela var vi blöta och genomfrusna. Men det glömdes bort rätt fort eftersom Hoffmaestro faktiskt är Sveriges bästa liveband, utan underdrift. Det var ett väldigt drag trots vädret och helt klart värt alla timmar ute i spöregn. När konserten var klar var det dock väldigt skönt att börja dra sig hemåt. Vi skjutsade hem E och T innan vi äntligen kunde åka hem och väl hemma var det bara att rasta hundarna och sen krypa ner i sängen för att försöka få upp värmen.
 
Jag var superball i min gröna Furuviksponcho medan Jake var brittisk med paraply
 
På söndagsmorgonen blev det en långpromenad i skogen, vädret var fortfarande skit men hundarna var glada ändå. Vi passade på att träna DP där det var lämpligt så när vi kom hem efter 2 timmar var vi blöta, glada och nöjda. Dogparkour är en fantastisk grej, framförallt för en hund som Arach med dåligt självförtroende. Han har verkligen växt sen vi började köra mer regelbundet, han har ju alltid fått hoppa upp på stenar och så men nu kan jag medvetet utöka svårighet och terräng. Han har verkligen växt i sig själv och vågar mycket mer. Han behöver inte alls lika mycket stöd från mig utan tar gärna för sig mer självständigt och jag upplever också att han kan hantera sina stresspåslag bättre än förr. Vilken grej liksom. Smilla tycker ju att det mesta är roligt men här får jag ett ypperligt tillfälle att få henne att dra ner på tempot då hon gärna går fullt ut och hon har inte världens bästa självbevarelsedrift direkt. Så trots vå hundar som är lika olika som natt och dag så är DP något som passar båda två, på olika sätt.
 
Det var ju inte vilken söndag som helst heller, utan det var ju faktiskt mors dag. Så efter promenaden och intagen frukost åkte vi och handlade ingredienser till en tårta, blommor, choklad och ett kort. Sen blev det tårtbak för hela slanten och inte för att skryta, men det var utan tvekan den godaste tårtan jag någonsin gjort och ätit över huvud taget med, för den delen. Fin var den också, så win win liksom.
 
Söndagen var också Jakes sista dag här för den här gången. På måndagmorgon åkte vi mot Arlanda för att ännu en gång säga hejdå utan att veta hur långt det kommer vara innan vi ses igen. Påfrestningen är extrem, efter 2½ år känner jag att vi borde vara närmare en lösning än vad vi är, men det är så mycket bidragande faktorer som gör att vi får fortsätta med den här distansgrejen på obestämd framtid. Det suger, det gör det verkligen och man kan väl bara hoppas på att framtiden ljusnar för oss.

Kommentera här: