Hello, Goodbye

Min Englandsvistelse är över för den här gången. Jag kan ju konstatera ett par saker så här på en gång: 5 dagar är alldeles för kort tid och jag tänker aldrig sätta min fot på Frankfurts flygplats igen.
 
Min syster följde med mig till Jake den här gången, hon behövde en liten paus från vardagen så vi bestämde att hon skule följa med. Vilket var en jävla tur kan jag ju säga, med tanke på hur otroligt kaotisk både dit- och hemresa var.
Resan började i torsdags kl 03.20 då tåget gick från stationen här i Skutskär. Jag tänkte att 1 timme och 15 minuter på Arlanda skulle räcka gott och väl så tidigt på morgonen. Redan där insåg jag att den här flygresan skulle bli allt annat än stressfri. Vid incheckningsmaskinerna var det kaos. Hälften var ur funktion och resterande var omringade av galna semesterfirare som försökte wrestla sig först i kön. Dem där 75 minuterna vi hade försvann snabbt och vi kom precis i tid till gaten när sista utropet för ombordstigning gjordes.
Väl på planet var det lugnare. Vi sov lite, det bjöds på smörgåsar och dricka och sen var vi framme i Frankfurt. 2 timmar hade vi där men vi stressade som tusan för att hitta rätt gate (som det tog en mils springande i trappor, tvärs genom hela terminalen och så lite spring till för att hitta) och sen letade vi febrilt efter ställen där man fick röka. När vi hittat rätt gate så hade vi sådan tur att det låg en tax free precis intill så vi passade på att shoppa lite eftersom det faktiskt bara tog en timme att hitta rätt så vi hade drygt 30 minuter innan boarding.
Ombord på planet som skulle ta oss till Manchester kunde man slappna av litegrann, äta fler mackor och bli exhalterad över att få träffa sin pojkvän igen efter 4 månader. När vi sen landade och var på väg att kliva av planet sa jag glatt till Vicky "Nu är det värsta över!" och vi traskade glada i hågen mot karusellerna för att hämta våra väskor. Jag sa åt Vicky att fånga väskorna medan jag gick för att pudra näsan och när jag kommer tillbaka inser jag att det värsta absolut inte var över. Det värsta hade ta mig fan bara börjat. Min väska kom aldrig! Min väska, som innehöll allt jag håller kärt (förutom jyckarna) hade alltså blivit kvar i Frankfurt. På världens mest komplicerade och inkompetent byggda flygplats. Jag blev helt gråtfärdig och gick för att prata med bagageansvarige där jag fick fylla i en enkät och så fick jag ett telefonnummer och ett referensnummer med orden "ring om ett tag så ser vi hur det blir". Gråtfärdig, slutkörd och allmänt upprörd lämnade vi karusellen och gick ut för att möta Jake. Allt blev genast bättre och vi styrde kosan mot Stockport där jag fick köpa lite nya kläder, survivalkit och så slog jag till och köpte en ny parfym som plåster på såren. Efter några timmars väntan och några samtal till flygplatsen insåg vi att väskan inte skulle komma i tid så vi åkte hemåt för att göra oss reda för att gå ut och äta. När vi kom hem till ake ringde han igen och då stod det klart att väskan skulle anlända till rätt flygplats kl 11 samma kväll så jag kunde andas ut och vi bestämde oss för att hämta den dagen därpå och samtidigt passa på att besöka Trafford Centre för lite shopping.
Så torsdagskvällen spenderades tillsammans med Jakes familj på vår japanska favoritrestaurang och allt gick från att vara helt jävla hopplöst till att vara helt jävla fantastiskt.
På fredagen åkte vi som sagt för att hämta väskan och sen blev det shopping. På kvällen blev det hämtmat och film, fast Vicky sov och jag fixade naglarna. På lördagen åkte vi in till Buxton för att handla lite så vi passade på att hälsa på Dane och Ashley. När vi kom hem var det dags att göra sig i ordning för på kvällen vankades det utekväll i Sheffield tillsammans med Josh, Carrie, Neil och Sara. Det var hur trevligt som helst även om det blev lite för mycket av det goda. På söndagen blev det sunday roast dinner och massa snacks framför en film och på måndagen åkte vi till Stoke för att kika runt och Vicky åt äkta engelsk fish n chips.
Sen var det återigen uppstigning kl 02.00 för att hinna med planet 06.00 på tisdagen (igår). Återigen, Frankfurts flygplats kan kyssa mig där solen aldrig skiner. Men båda två var så slutkörda att vi sov oss igenom både start och landning, på båda planen. Ultimata flygresor med andra ord.
Så igår runt 13.30 landade vi på svensk mark. När jag kom hem blev det kramkalas med mina pälsklingar, middag och promenad för att sen göra tidig kväll. Idag har jag jobbat men nu är jag ledig fram tills på lördag då jag jobbar helg. Så imorgon blir det promenad till stranden om vädret tillåter, besök på dagis och sen en omgång med borstar och klosax. Smilla har börjat tappa vinterkostymen så nu blir det inte nådigt med päls här hemma. Och i skrivande stund kommer jag på att jag skulle beställt Esprees fällschampoo när jag beställde hundmat för typ 10 minuter sen. Lätt att vara efterklok. Får nog åka in till stan nån dag och köpa en flaska.
 
 
PS. Fick en alldeles egen mega mug också.
 
 
 

Kommentera här: