Igår åkte vi in till stan för att promenera tillsammans med AHG. Det var länge sedan vi gjorde det och jag känner att mina hundar behöver få promenera kring och med andra hundar av flera anledningar. Det ger ett ypperligt tillfälle att träna lite smått under promenadens gång, framförallt på att ignorera andra hundar trots att de befinner sig åt alla håll kanter. Just den delen är inga problem, mina sköter sitt så länge andra sköter deras. Mina hundar tenderar tyvärr att bli rätt dryga i koppel under dessa promenader, Smilla får väldigt bråttom och vill absolut ligga först i ledet medan Arach har lite svårt att slappna av fullt ut till en början. Efter en stund är han väldigt sansad men just när det blir mycket som händer runtomkring med hundar som skäller och dyker upp lite här och var så har han svårt att stänga av och fokusera på mig. Så bara där är det ju klockrent att delta på dessa promenader för att få bukt på dessa "problem". Det är ju inte så att de tokdrar, absolut inte, men jag har så svårt för hundar som drar i koppel överhuvudtaget så även om det bara är litegrann så är det något jag vill träna bort. Eftersom det inte är så ofta vi har möjlighet att vara med på dessa träffar så är det självklart svårt att få bukt på det, men så snart jag kan ta bilen så kommer det underlätta och vi kan vara med oftare.

 

De blir även väldigt trötta av dessa promenader eftersom det tränas mycket kontakt- och fartkommandon. Jag jobbar mycket med stanna och sakta för att det är något jag har så pass stor nytta av, både under koppelpromenader och när de är lösa. Och all störning runt om är enbart positivt då kontakt och dessa kommandon ska sitta ordentligt oavsett vad som händer runt om.

Vardagslydnad värderar jag väldigt högt. Att träna inför tävling trots att vardagslydnaden inte alls fungerar tycker jag är helt fel då hunden kommer spendera större tid ute i samhället än på tävlingsplanen. Man väljer självklart själv vad man vill fokusera på, men för min egen del har jag mycket hellre en fungerande hund i vardagslivet än på tävlingsplanen. Resten är väl liksom mer en bonus. Inbitna och ambitiösa tävlingsförare har säkert andra åsikter vilket är helt okej. Jag väljer hur jag vill leva med mina hundar precis som alla andra gör med deras.

Trots att mina hundar är 9 och snart 11 år gamla så slutar jag aldrig jobba på vardagslydnaden, det är ju faktiskt underhållsträning precis som med allting annat. Det är även roligt, att se de resultat man är ute efter, oavsett om det gäller att inte sticka efter vilt eller att få pallplats på en tävling.

 

Vi kommer absolut försöka vara med på dessa promenadträffar oftare och vi kommer även försöka hänga med på deras träningsträffar de har. Vi har haft en rejäl paus från all seriös träning under några veckor nu vilket har varit väldigt skönt. Vi har laddat batterierna och jag har funderat på vad vi verkligen vill göra, om jag ska sluta vara en sådan fegis och ta oss ut på tävlingsplanen eller om vi ska fortsätta jobba enbart för nöjets skull. Nu är det i alla fall dags att köra igång igen, lägga rejält med krut på uppletandet, lydnaden och rallyn. Jag ska verkligen försöka få tag i rådjursklövar nu under hösten också så att vi kan köra igång med viltspår igen. 

Det har ju varit väldigt mycket de senaste veckorna med jobb, studier och livet i övrigt så det är skönt att man kan lägga seriös träning på hyllan och bara njuta av hundarnas sällskap på milslånga promenader i skogen, fokusera på fysträning och kunna hitta tillbaka till vad man vill göra. Jag tror att alla mår bra att göra så någon gång ibland, så att man inte glömmer bort varför men tycker om det så himla mycket. Motivation är något som kommer och går, så ibland måste man låta den försvinna ett tag så att den sen kan hitta tillbaka.